Det pratas mycket om graviditet.
Om förlossning. Om den där första tiden med en nyfödd.
Men det finns också en annan del som inte alltid får lika mycket plats.
Hur det faktiskt känns. För även om det kan vara en av de finaste tiderna i livet, så är det också en enorm omställning. Kroppen förändras, sömnen försvinner, och plötsligt är du ansvarig för en liten människa- samtidigt som du själv försöker landa i allt. Och ibland känns det inte alls så som man trodde...
Det ska jag skriva lite om i detta inlägget.
Det vi inte alltid pratar om
Det finns en bild av hur det “ska” vara. Att man ska vara lycklig. Tacksam. Uppfylld. Att man ska ta in varje sekund, njuta av bebisbubblan och känna att allt faller på plats. Men verkligheten är ofta mer nyanserad än så.
Du kanske känner dig överväldigad över hur mycket som förändrats på så kort tid.
Saknar delar av ditt gamla liv.
Blir irriterad på små saker som egentligen inte spelar så stor roll.
Eller bara känner dig… trött. På ett sätt som inte riktigt går att vila bort.
Och samtidigt kan det finnas en skuld i det. Som att man “borde” känna mer glädje än man gör.
Men det finns inget rätt sätt att känna.. För många mammor, speciellt om det varit en långdragen förlossning, så kan det ta en stund innan man känner den våg av kärlek till sitt barn.
Det är mer än “lite baby blues”
Många har hört talas om baby blues- de där första dagarna eller veckorna när hormonerna svajar och känslorna är nära ytan. Ibland stannar det längre än så.
Det kan visa sig som en låg känsla i kroppen som inte riktigt släpper, om oro som ligger och skaver, även när allt egentligen är okej. Eller irritation, rastlöshet eller en känsla av att inte riktigt känna igen sig själv.
För vissa handlar det också om att det är svårt att komma till ro, svårt att sova även när man får chansen, eller att det känns svårare att knyta an än man hade trott.
Det ser olika ut för alla.
Och det kan vara svårt att sätta ord på- särskilt när man är mitt i det.
Jag själv hade en otroligt tuff start med min son, han bara skrek. Tills min syster sa till mig att ge ersättning, men oj, vad det tog emot. Jag ville ju göra "rätt", som en "bra mamma". Och inte blev det bättre än BB hemma kom och sa att jag förstör för framtida amning... men det är nog ett separat blogginlägg..
Med dottern så gick amningen bra, men då var det det dåliga samvetet om att inte räcka till till båda barnen. Det gjorde så ont i hjärtat att inte kunna finnas där på samma sätt för Levi som innan Liv. Paniken över att ha två skrikande bebisar och inte kunna trösta båda samtidigt.. Det var tufft.
Du behöver inte bära det själv
Det är lätt att tänka att man ska klara det själv. Att det “bara är en fas”. Att det går över om man bara håller ut lite till. Och ibland gör det det.
Men ibland gör det också stor skillnad att få sätta ord på det man känner, tillsammans med någon som lyssnar.
Det kan vara en barnmorska som man redan har kontakt med. En vårdcentral. En terapeut. Eller en vän som vågar stanna kvar i samtalet utan att försöka fixa allt.
Att be om hjälp betyder inte att något är fel på dig ♥
Det betyder att du tar hand om dig själv- och det är viktigt, både för dig och för din familj.
Små saker som kan hjälpa (på riktigt)
Självomsorg i den här perioden ser sällan ut som man tänkt sig. Det är kanske inte långa stunder av lugn och ro. Inte perfekta rutiner eller egentid i timmar, utan ofta är det små saker, mitt i vardagen.
En promenad med vagnen när luften känns lite lättare att andas.
- Att få sitta ner med en kopp kaffe medan någon annan håller bebisen.
- Att få duscha i lugn och ro utan att lyssna efter varje ljud.
- Att få säga högt: “Det här är faktiskt jobbigt just nu.”
Och ibland handlar det bara om att sänka kraven.
Du behöver inte hinna allt. Du behöver inte vara ditt “vanliga jag” än. Du får vara mitt i det här.
Och mitt i allt det där
Så finns också de där stunderna.
När din bebis somnar mot ditt bröst och allt blir stilla en liten stund.
När en liten hand greppar din och håller kvar.
När du plötsligt märker att du börjar hitta din plats i det nya.
Det är inte alltid enkelt. Men det är på riktigt.
Och kanske är det just den blandningen- det tunga och det mjuka som gör den här tiden så speciell.
Du är inte ensam
Om du är mitt i den här tiden just nu, med alla känslor som kommer och går så vill jag att du ska veta:
Du är inte ensam.
Du behöver inte ha allt på plats.
Och det är okej att ta en dag i taget.
Och framför allt, det är okej att be om hjälp ♥
Familjefotograf i Ängelholm/ Helsingborg/ Skåne
Jag möter många mammor i just den här tiden, under graviditet och med nyfödda. Och det jag alltid tar med mig är hur mycket som ryms här.
Om du vill spara den här tiden på bild, precis som den är- mjuk, rörig, vacker och verklig- så finns jag här.